Boktips

Jag har äntligen fått tillbaka min läslust och nu slukar jag böcker på löpande band..

Jag har läst två böcker den senaste veckan som jag tyckte om;

Sarahs Nyckel av Tatiana de Rosnay

Den handlar om hur judarna i Paris arresterades 1942, av den franska polisen. Det här är något som inte är så känt och boken beskriver hur judarna behandlades under de dagarna och man får särskilt följa en liten flicka och hennes familj.
Jag tycker den var väldigt bra från början och man vill bara läsa vidare för att se hur det går. Historien vävs också in i nutid när en journalist börjar nysta i den gamla historien, som har kopplingar till hennes mans familj.

Man har även gjort en film baserad på denna bok och den ska jag se imorgon, jag hoppas den lever upp till mina förväntningar. Jag hade läst om filmen innan jag fick boken av Eva förra helgen och jag hade hur som helst ändå tänkt se filmen.

Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen

Tydligen är det här den andra boken i en serie som heter Hammarbyserien. Den första boken heter Peppar- kakshuset men det gick jättebra att läsa del två först, de är fristående. Serien handlar om Hammarbypolisen i Stockholm och utspelar sig mestadels på Södermalm. Eftersom jag har bott där så är igenkänningsfaktorn lite extra kul.

I den här boken så är det två mord som utreds parallellt och intrigen känns verklig. Det ena mordet är på en kvinna vars treåriga dotter lämnas kvar ensam hemma. Man får följa dotterns ensamma dagar och ser verkligen framför sig att just så skulle det kunna gå till, hur hon tänker och tar fram mat osv..
Det andra mordet är på en ung tjej, som hittas död på en Finlandsfärja. Hennes familjeförhållanden är inte de bästa och det är skrämmande att tänka på att så många växer upp på liknande sätt.

Boken är lättläst och spännande och jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig.

Härlig lunch på Hambergs

Idag träffade jag en väninna, Gabriela, som jag inte träffat på ett par år. Hon bor och jobbar i Belgien sedan ett par år tillbaka och vi har inte lyckats få till någon träff de gånger hon varit hemma i Sverige.

Vi hade bokat en sen lunch på Hambergs (fisk- och skaldjursrestaurang) och det är alltid full fart där vid lunchtid.

Vid bordet intill satte sig en kvinna och en man samtidigt som oss och stor del av vår lunch sneglade vi på dem, med nyfikna blickar.

Paret började med att beställa in varsitt glas champagne och då tittar man ju till lite extra..vad firar de?
De var inte speciellt uppklädda, kvinnan bar t-shirt och snickarbyxor och mannen jeans och enkel skjorta.
Efter ett par minuter börjar jag och Gabbias fnissa lite..för då sitter både mannen och kvinnan med varsin telefon mot örat och pratar högt och obehindrat. Kvinnan har dessutom en laptop på bordet som hon hela tiden arbetar med.
Det ser inte speciellt romantiskt ut..

Vi beställer Lenrimmad Lax med Dillstuvad Potatis och till det ett gott Pinot Gris-vin.

Paret vid bordet bredvid de slog verkligen på stort, för in kommer ett jättefat på ställning med alla möjliga sorters skaldjur, fatet svämmar nästan över, det ser fantastiskt gott ut!

Gabbis och jag njuter av vår goda lunch och uppdaterar oss på allt som hänt senaste tiden. Vi avslutar med kaffe/te och chokladtryfflar...mmmm..eftersom Gabbis bor i Belgien så har hon lite erfarenhet av tryffel..;-)
Den här på Hambergs är härligt kladdigt med mycket chokladsmak och smälter i munnen..

Våra bordsgrannar beställer in tre sorters sorbet och till desserten tar de fram varsin laptop och så börjar de jobba!
Vi spekulerar vilt..de kan ju inte vara ett par, av beteendet att döma..nä, de måste vara arbetskollegor som är ute och firar någon stor affär som de rott i hamn eller nåt..

Ja ja..när vi är mätta och mycket belåtna så går Gabbis och jag på stan nån timme och shoppar både smycken och kläder. Jag kompletterar mitt silverarmband från Lindahl & Färnert med ett vackert halsband och på Desigual hittar jag en väldigt fin sommarklänning. Jag kan inte gå in i den butiken utan att handla...jag får snart införa besöksförbud mot mig själv ..;-)

Tindras små frågor..

Efter en helg med sin pappa kommer dottern hem med en nedtyngd kroppshållning och en ledsen blick..

Jag undrar förstås vad som har hänt och hon säger att nu vet hon varför jag och hennes pappa skildes..

Ojdå, hur har du fått reda på det?
Jag har frågat pappa
Vad har du frågat då?
Jag frågade pappa om han hade varit otrogen nån gång och då sa han Ja och när jag frågade mot vem så sa han; Mot mamma
Hon fortsatte; Sen frågade jag med vem han hade varit otrogen och han sa att det var med en på jobbet men han ville inte berätta vad hon hette.
Tindra frågade mig om jag visste vem det var och så ville hon att jag skulle berätta det för henne. När jag inte ville det så sa hon på sitt lillgamla vis att hon hade rätt att få veta det, eftersom det gällde hennes pappa..

Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt då..


Imorse vid frukostbordet frågade hon mig om jag trodde att hennes pappa och jag fortfarande skulle ha varit gifta ifall han inte hade varit otrogen? Jag svarade helt ärligt att det trodde jag inte..och förklarade att det även var andra saker som gjorde att vi inte passade så bra ihop.

Jag har inte pratat med Tindra om vårt äktenskap och de problem vi hade, hon är fortfarande för liten för det, tycker jag. Jag har däremot skrivit ner en del i en bok som jag har tänkt att hon ska få när hon är äldre och undrar över saker. Jag vill att hon ska få veta vad som hände, från min synvinkel oxå.

Jag har inte velat påverka Tindras syn på sin pappa med de åsikter jag har om honom, ibland är det riktigt svårt att bita ihop när hon hela tiden idealiserar honom.

Så här i efterhand kan jag se hans otrohet som den utlösande faktorn till en kedjereaktion av händelser som fick mig att klara av att ta mig ur ett annars mycket destruktivt äktenskap.

Jag vet inte hur många gånger efter skilsmässan jag har tackat Gud för att jag inte är gift med den mannen längre.

Spa-helg på Sätra Brunn

Den här helgen har jag varit på en Spa-helg på Sätra Brunn, tillsammans med fem andra tjejer från Bröstcancerföreningen.

Vi åkte efter lunch i fredags, precis när det hade börjat snöa..det var moddigt och lite halt, lite tråkigt väder att åka i men vi kom fram hela trots att det tog lite längre tid än det annars skulle ha gjort.

Vi lämnade in våra väskor på rummen och gick sedan direkt till kaféet där det serverades Afternoon Tea. Varma nybakta scones, flera ostar och en massa olika hemgjorda marmelader..mums! Utöver det fanns det även söta godsaker som vi inte kunde låta bli.

Innan middagen gick vi till Spa-avdelningen för att bada i den varma bassängen, den är uppvärmd till 34 grader, och det var så härligt och stämningsfullt att bada där, med klassisk musik i högtalarna.

Till middag åt vi en väldigt god Medelhavsbuffé i den anrika restaurangen.

Sätra Brunn har ända sedan år 1700 varit en plats man åkt till för att kurera sig, rehabilitera sig och dricka brunn. Vi smakade på vattnet och det smakade lite unket..
Brunnsparken är ganska stor med många vackra gamla hus och byggnader utspridda över området.

På lördagen hade vi fullt schema hela dagen..
Jag och en annan tjej började morgonen med ett pass Ay Chi i den varma poolen, det är ungefär som Tai Chi-rörelser och jag tyckte att det var en otroligt skön start på dagen.



Jag, Ulrika, Jenny och Maria


Sedan på förmiddagen så hade vi en timme med lite samtal och frigörande dans, det var härligt att få skaka loss och vi blev lite fnittriga när vi såg på varann.

Efter en mycket god lunch så hade jag en ansiktsbehandling inbokad. Jag hade sett fram emot en avkopplande stund men det blev allt annat än behagligt. För det första kom hon försent så jag fick sitta och vänta på henne. Det blev en stressad inledning men det kunde jag bortse ifrån. Tyvärr var hon inte alls mjuk och varsam medan hon utförde de olika stegen i behandlingen. Istället för att smekande stryka på krämen så var hon hafsig och mer eller mindre gnuggade in den i mitt ansikte. Jag kunde inte slappna av alls utan låg och spände mig och knep ihop läpparna. Hon kom hela tiden åt läpparna med kräm eller olja och det tycker jag verkligen inte om. Medan jag hade en ansiktsmask på, började kvinnan prassla och leta efter nåt men blev tvungen att gå ut och hämta det som hon saknade. Jag hörde att hon tände ett ljus och det gjorde mig än mer irriterad, att hon inte ens hade ordnat med det innan min behandling började.

Det hela blev inte alls som jag hade tänkt mig och efteråt så pratade jag med den ansvariga i receptionen och berättade hur allting hade varit. Hon beklagade verkligen och ville kompensera mig och erbjöd en Aromamassage på söndagsmorgonen.

På eftermiddagen skulle vår grupp träffas igen och då hade vi bestämt att vi skulle testa Skratt-terapi. Jag hade fått den stora äran att leda den halvtimmen!
Jag hade tagit med mig en cd där en grupp människor skrattar tillsammans för att på så sätt frigöra endorfiner i kroppen.
Vi började med att lyssna på musik och dansa runt lite för att slappna av. Sedan började personerna på skivan att fnissa för att mer och mer brista ut i skratt. Det gick inte att låta bli att själv börja skratta då! Till slut stod vi allihopa och skrattade så att vi fick ont i magen, det var så skönt!
När vi kände oss färdigskrattade avslutade vi med en stunds avslappning och lyssnade på affirmationer som handlade om att leva livet här och nu, på bästa sätt och att acceptera sig själv precis som man är.

Efter den dåliga upplevelsen med ansiktbehandlingen så var det här en jättebra metod för att bli på bra humör igen!
Vi gick till Afternoon Tea med ett leende på läpparna och fikade en massa godsaker återigen.

Innan middagen hade vi bokat den vedeldade badtunnan och det var varmt och skönt till en början. Ju mer "poolkillen" eldade på desto varmare blev det..till slut blev nästan för hett att sitta med hela kroppen under vattnet. Vi badade nästan en timme innan vi gick upp och fixade till oss inför middagen.

Vi var fnissiga och lite dåsiga av det varma badandet och det blev "värre" med lite vin..vi hade en väldigt trevlig middag och blev nog lite smått högljudda mot slutet..;-)




Hela gänget på lördagsmiddagen


På söndagsmorgonen hade jag Aromamassagen så jag var tvungen att gå upp tidigt trots att jag nog hade behövt ytterligare ett par timmars sömn.
Den här behandlingen var betydligt mer avslappnande och lugn och jag kunde njuta ordentligt. Det var ljuvligt när hon masserade händerna och ansiktet.

Innan vår lunch hade vi ett sista pass med frigörande dans inbokat och det kändes välgörande för kroppen.

Det var skönt att komma hem, det har varit en underbart härlig helg men nu känner jag mig rätt mör i kroppen och trött i huvudet..ska bli skönt att sova i sin egen säng.

Restaurangbyggnaden

Våra boningshus

Underbar lördagmorgon

Brunnsparken

Den varma bassängen



Stämningsfullt kvällsbad



Vedeldad badtunna



In i dimman!



Underbara efterrätter...mmmm



Dröm-man

När jag nattade min dotter häromkvällen så frågade hon mig hur min dröm-man skulle se ut om jag fick välja..

Jag svarade lång och mörk, snäll...och att han skulle ha humor för det är viktigt att man kan skratta tillsammans..
Sedan frågade jag varför hon undrade det..

-"Jo, jag tänkte att jag skulle hjälpa dig att hitta en ny man.." svarar hon!

Hahahaa...jaha, undrar var hon ska hitta honom då...

Hon fortsatte med att fråga vilka föräldrar till andra barn i klassen jag gillar? Jag tänkte direkt att det blir farligt att svara på det..är det någon som är nyskild? Jag har ingen aning..

Jag tänkte att det är bäst att bara nämna par som jag känner till och rabblade upp några stycken och Tindra höll med om att alla jag sa var trevliga. Sedan sa jag att det är svårt att lära känna andra föräldrar när man bara träffas kort på föräldramöten och avslutningar...och den lilla förnuftiga tjejen säger "Du måste mingla mer, mamma!"

:-)

Allt bra!

Idag när jag kom hem låg ett brev från Akademiska sjukhuset på hallgolvet...

Jag tänkte att det nog var en kallelse till läkarbesök för att följa upp mammografin jag gjorde förra veckan.
Det var det inte. Istället var det ett besked om att allt såg normalt ut.

Yiiippeeee!!

Det känns underbart att få ett sådant besked. Nu kan jag försöka att se framåt utan att hela tiden tänka att det kanske finns något kvar..

Nu måste jag fira på något sätt!

Mammografi

Imorse var det så dags att åka på mammografi, en uppföljande efterkontroll för att se att bröstcancern inte kommit tillbaka. Hädanefter kommer jag att få gå på kontroll en gång om året.
Jag visste att jag skulle bli kallad nu i mars och jag har bara gått och väntat på att få veta när. Jag har haft en oro i kroppen sedan igår, tänk om de ser att skiten har kommit tillbaka och alltihop börjar om igen? Nu när jag känner att jag blivit lite starkare och känner mig mer som mig själv igen..jag vet inte om jag skulle orka med det.

Det är tudelade känslor inför den här mammografin. Jag har väntat på den för jag vill ha en bekräftelse på att jag är "frisk" så att jag kan gå vidare med ett lugnare sinne och mindre oro. Samtidigt finns rädslan där för att de ska se något på undersökningen.

Dessutom litar jag inte helt på att det skulle synas, det gjorde ju inte det förra gången. Nu har jag hört att det är 3 % av all bröstcancer som inte syns/upptäcks på mammografi. Lite otroligt då att jag har träffat på flera andra kvinnor med den erfarenheten, bl.a. en i min bildterapigrupp.

Jag skulle vara på Samariterhemmet klockan 07.40 imorse. När jag fick kallelsen ringde jag för att försöka ändra till klockan 08.00 eller senare eftersom min dotters fritids öppnar 07.45, men jag fick svaret att det var omöjligt för det var så fullt.

Jag fick ta bussen 07.10 för att hinna, ganska trött eftersom jag vaknar vid femtiden nästan varje natt och har svårt att somna om.

Det verkar som om 07.40 är den första tiden och vi är tio kvinnor som står i kö för att betala i kassan. Under tiden som jag sitter i väntrummet studerar jag de andra. Alla är där för samma sak men ingen pratar med varann. Ett par kvinnor sitter till synes helt bekymmerslösa och bläddrar i skvallertidningar och andra sitter bara och väntar, en del ser mer oroliga ut. Jag undrar om det är någon mer än jag som redan har drabbats av bröstcancer och jag gissar på två kvinnor. Det är något med håret och deras kroppsspråk som gör att jag tror det.
Undrar om de andra sitter och tänker på samma saker som jag?

Jag blir inte klok på turordningen, vi får inte komma in i den ordning vi betalade i alla fall. En sköterska kommer och ropar upp två kvinnor i taget medan en annan bara tar en i taget. Jag får vänta. Det kommer in fler kvinnor som förmodligen har tid 07.50 och ett par av dem får oxå komma in före mig. Jag tycker inte om att sitta och vänta, jag blir mer nervös av det och när det väl var min tur, ca 08.10 så var jag gråtfärdig. Varför kunde jag inte få komma klockan 08.00 som jag bad om ifall jag ändå bara skulle sitta och vänta?

Själva undersökningen tar inte mer än ca tio minuter men tyvärr är den väldigt smärtsam. De klämmer och trycker ihop brösten så man tror att de ska spricka, det är inte särskilt skönt när man är öm på sitt opererade bröst. Tre gånger på varje sida dessutom..

Jag frågade efteråt om de kunde säga något om hur det såg ut men de sa bara att jag fick vänta tills onkologen hörde av sig, och det kan ta flera veckor..
För ca ett år sedan när jag var på mammografi förra gången, fick jag besked på en gång och då sa de ju att det inte syntes någonting (vilket lugnade mig) och då hade jag ändå bröstcancer som det senare visade sig..

När jag skulle gå ifrån kliniken fick jag sällskap av en annan kvinna som började prata med mig. Hon berättade bl.a. att hon haft bröstcancer och opererades för ca ett år sedan, precis som jag (och ja, hon var en av de två jag gissade på i väntrummet).

My paintings

Jag har tillsammans med ett par andra kvinnor från min yogagrupp gått på Bildterapi sedan i november.

Det kanske inte har varit så mycket terapi men det har varit väldigt avkopplande att få komma ut till bildkonstnären Agnethas lilla stug-ateljé i Risberga, Knivsta. Agnetha är en dam i 60-årsåldern som själv

drabbades av bröstcancer och som började med sitt måleri efter det. Idag har hon flera grupper med kvinnor som kommer till henne en gång i månaden för att måla och jag kom i kontakt med henne via Bröstcancerföreningen i Uppsala. De sponsrar dessutom halva avgiften.

Agnetha är en livfull kvinna som alltid möter oss med ett stort varmt leende. Vi börjar alltid med lite småprat och sedan får vi sätta oss till rätta i sköna stolar med kuddar och filtar och Agnetha läser för oss medan vi blundar. Först några avslappningsövningar och sedan någon dikt. Efter det spelar hon ett stycke klassisk musik och det är verkligen rogivande att sitta där. Hon har även en braskamin i stugan och den sprakar och sprider stämning och värme.

Vi målar med Gouachefärger, de liknar akrylfärger och kan spädas med vatten, torkar ganska snabbt.

När vi har målat ca 1 1/2 timme så har Agnetha gjort fika till oss i köket intill ateljén. Det ser vi alltid fram emot väldigt mycket! Agnetha bakar allt bröd själv och det är så gott, med en massa nyttiga pumpakärnor och frön i. Inte nog med det hembakade brödet, hon bjuder även på något gott efteråt, t.ex. blåbärsmuffins som vi fick i torsdags. Det är så skönt att sitta och fika, prata, dricka lite varmt te och riktigt koppla av.
När vi känner oss klara med fikat så går vi in i ateljén igen och sätter oss i fåtöljerna. Sedan tittar vi på varandras målningar i tur och ordning och kommenterar dem utefter våra egna tolkningar. Den som målat får avsluta med att berätta om sin målning och sina tankar, om man själv vill.

I torsdags var sista  gången så då satte vi i turordning upp alla våra bilder och så pratade vi om dem.

Kärleken är drivkraften.

När det började rinna färg från den svarta

rutan blev jag först irriterad (eftersom jag

har lite perfektionistdrag ;-)) men jag tänkte

att jag skulle skriva nåt oväntat där så det

blev smile.

Jag ville måla en mild vinterbild med inspiration från

mina promenader i Vårdsätra. På en av dem gick jag

förbi ett träd med ett enda rött äpple hängandes kvar

och det var så vackert. Jag älskar de här härliga vackra

soliga vinterdagarna när det gnistrar överallt och det är

så ljust att det nästan gör ont i ögonen.

 

Här ville jag måla en bild med håret som det centrala.

För mig var det riktigt jobbigt att tappa håret, det var

värre än att bli av med en bit av bröstet och jag saknade

verkligen mitt långa hår. Det var oxå jobbigt för Tindra

att jag skulle bli "flintis" men sedan tyckte hon att jag

ändå var lite cool!

Här ville jag måla den starka kärleken mellan mig och

Tindra och återkoppla till den förra målningen. Tindra

skrev en dikt till mig i somras när hon var på semester

med sin pappa, under den tid då jag mådde som sämst

av cytostatikan:

Dikt om mamma

Du är ingen annan lik

du är helt enkelt unik.

Även om du är sjuk

så är du otminstonde

inte sjuk i huvudet.

Jag älskar dig

om du är flintskallig

eller ej,

du är ändå samma

person.

Jag älskar dig

om du är nära

eller långt borta

för du är ändå

alltid min mamma!