onsdag 27 april 2011

Blåa hus och Tejpad nacke

Det är en massör som heter Ingrid som har börjat komma till vårat jobb en dag i månaden och så får de som vill boka en halvtimme. Vi får betala massagen själva. Eftersom jag är väldigt stel i nacke, axlar och skuldror så njöt jag verkligen av att bli lite knådad på. Jag kände att det blev för lite med bara en gång i månaden så jag bokade in en tid med massören privat oxå.

Det visade sig att hon bodde ganska nära mig, bara 5 minuter bort från där jag bor och väldigt nära där jag och min exman köpte vårt hus (där han bor kvar). Det blev lite lustigt när jag körde hem till henne och svänger upp framför garaget, jag fick genast en känsla av igenkänning. Det var ett rött hus med grå knutar. Jag frågade Ingrid om huset alltid hade varit rött eller om det möjligen hade varit blått tidigare? Ja, det var blått när de köpte det och de hade även byggt om både garage och hus.
Jag berättade att jag och min exman en gång hade promenerat förbi deras hus och tyckt att det var målat i en väldigt speciell mörk blå färg som vi båda gillade. Vi höll då på att diskutera olika färgalternativ till vårt eget hus och var lite inne på att låta det bli blått.
Vi träffade en man på tomten som vi pratade med angående färgen men eftersom de precis hade flyttat in, visste han tyvärr inte vad färgen hette. Det slutade med att vi fick en träflisa från garaget som träprov!
( Vi målade dock huset rött efter många om och men.)


Jag fick en underbar timmes massage som mjukade upp hela axelpartiet. Ingrid frågade om jag ofta hade huvudvärk, vilket jag har nästan dagligen.. Jag fick därför en kinesologisk tejp i nacken och nedåt ryggraden i syfte att motverka huvudvärk. Ingrid sa att den skulle börja verka på en gång och att jag skulle ha tejpen kvar i fem dagar. Jag har aldrig tidigare hört talas om sådan här tejp men tydligen används den av många idrottare och jag provar gärna nya saker.

Och svaret är Ja; jag har inte haft huvudvärk en enda gång under de här tejpade dagarna... fantastiskt..


Sedan när jag skulle gå fick jag låna med mig en spikkudde för nacken.

 

Jag har använt spikmatta för ryggen i flera år och kan varmt rekommendera den. Nu fick jag möjlighet att även testa spikkudde och jag har legat på den nästan varje kväll i en veckas tid nu. Jag somnar in skönt och har en mycket bättre sömn hela natten än om jag inte ligger på kudden eller spikmattan.

söndag 24 april 2011

Gammal vänskap

Idag åkte jag till Upplands Väsby för att hälsa på min allra bästa vän från gymnasie-tiden, Åsa.
Hon hittade mig nyligen på Facebook och det var så kul att få kontakt igen! Efter 23 år.

Vi fick båda tårar i ögonen när vi kramades, hårt och länge..all vänskap kom tillbaka. Hon tyckte att jag såg precis likadan ut i ansiktet som då och jag tyckte detsamma om henne. Ingen av oss mindes väl hur vi egentligen tappade kontakten. Jag flyttade från Väsby och Åsa flyttade ihop med sin kille, senare man.
Ju mer vi pratade om allt som hänt under åren, desto mer insåg vi hur lika våra liv och erfarenheter varit. Det var skönt att prata helt öppet om svårigheter och annat, med någon som vet precis hur det är/har varit.

Jag hade med mig ett fotoalbum med gamla bilder från gymnasietiden och vi skrattade massor när vi tittade på dem. 80-talsfrisyrer, permanentat hår, riktigt fula kläder med axelvaddar och massor av smink..


23 år sedan

Inatt drömde jag om Åsa, och då hade hon på sig denna svart/vit-randiga tröja! Lite lustigt..



Idag
Mindre hår och smink!







Till minne av Heidi



fredag 22 april 2011

Filmtips

Jag har sett två bra DVD-filmer i veckan som jag kan rekommendera.


The Boys are Back

Bygger på boken med samma namn och är verklighetsbaserad.

Filmen handlar om en man,( spelas av Clive Owen ) som blir ensamstående förälder sedan frun går bort. Han ska helt plötsligt ta hand om barn, hem och sitt arbete och det blir bara mer och mer kaos..

Det är en rörande, sorglig, känslosam film inspelad i södra Australien. Bildspråket är mycket vackert och musiken likaså.

Pappan säger ; "Livet är en resa man måste färdas på, hur dålig vägen än är.."

I bonusmaterialet finns stillbilder ur filmen och från inspelningen, med kommentarer från regissören Scott Hicks. Det gav filmen mer djup och man fick även se personerna som filmen bygger på.



The Next Three Days

En spännande film om en familj där hustrun blir anhållen för mord. Russell Crowe spelar mannen som kämpar för hennes frigivande i flera år, han tror att hon är oskyldig men är hon det?

Som filmen utvecklar sig blir det en nervpirrande kamp mot klockan, ska det gå vägen eller inte?


torsdag 21 april 2011

Snyggt vin

Igår kväll cyklade jag över till min härliga vän Lovisa på en spontan liten "fika"..

Jag sa till henne att jag skulle ta med lite vin och hon hade köpt lite ost & kex.

Sist jag var på systemet hittade jag den här snygga vin-boxen och blev ju tvungen att köpa den! Den ser ut som en handväska och när jag kom med den blev Lovisa lika betuttad i den som jag..vi var båda överens om att det inte spelade någon roll hur vinet smakade när förpackningen var så snygg att man bara vill gå omkring med den..

Det var faktiskt ett hyfsat gott vin måste jag säga.


Som alltid när jag och Lovisa träffas har vi djupa intressanta diskussioner om livet, föräldraskap, känslor och mycket annat. Hon är en härlig tjej som ger mycket positiv energi och klockan blev rätt sen innan vi bröt upp och jag cyklade hemåt. Det var ljummet ute och doftade sommarnatt, underbart!  Jag trampade på i väldigt hög fart för att komma hem fort, det var nästan becksvart, ingen belysning på promenadvägarna över gipen, lite märkligt och obehagligt men allt gick bra.


Sov väldigt gott inatt..;-)



onsdag 20 april 2011

Skriet

Jag har haft några veckors frånvaro här men nu är allt lite bättre igen..

Det har hänt en del tråkiga, sorgliga saker de senaste veckorna som gjort att jag mått dåligt.

Det är inte lätt när man drabbas av svackor med ångest och nedstämdhet, hur mycket ska man blotta sig?

Det syns inte alltid utanpå hur man mår och det är lätt att le med munnen. Jag får höra hela tiden att jag ser så pigg och fräsch ut, det är självklart roligt att höra men samtidigt känns det konstigt att det inte märks när man själv tycker att ångesten lyser i ögonen.

För många år sedan, när jag bodde i Stockholm, gick jag och en kompis förbi en inredningsaffär där det i skyltfönstret stod en meterhög uppblåsbar plastfigur som såg ut som personen i Edvard Munchs tavla "Skriet". På en liten lapp framför figuren stod det: "Köp din egen Ångest". Jag och min kompis Camilla började gapskratta och sa att den där var något för oss!