Det kom ett litet kort..

Tisdag är yoga-dag.

Jag och Jenny kom till Ackis (Akademiska sjukhuset) samtidigt och det visade sig att vi var de enda deltagarna idag! Alla andra hade olika anledningar till att vara borta och därför blev det lite privatundervisning för oss två.
Det var en ny yogaledare för mig, Eva, och jag tycker att hon var oerhört bra, så lugn röst och ett bra flöde i rörelserna. De två timmarna gick väldigt fort och när djupavslappningen som vi har på slutet var över, ville jag bara ligga kvar och blunda...

Jenny och jag köpte lite fika i cafeterian och satte oss en stund utanför entrén, i solen...och blåsten..det var skönt att sitta och prata, ta det lite lugnt innan man skulle åka hem.

När jag öppnade ytterdörren låg det ett brev på hallgolvet med frimärke från USA. Jag funderade på vem jag kände som varit där och kom på en killkompis som nyligen rest dit, hade han skickat kort till mig?

Nej, det var från några helt andra..

Vad glad jag blev!

Det är journalisten Johanna och fotografen Pernilla som har skickat detta gulliga kort, jag blev jätteglad och rörd över att de tagit sig tid att skriva till mig på sin New York-resa.

Det värmer.  :-)

Ont i foten...

Det har hänt nåt med min högerfot under natten...jag har så ont att jag knappt kan gå på den.

Jag märkte ingenting utav det igår kväll, då var jag bara lite öm på "trampdynorna" efter allt zumba-dansande.

Det höll faktiskt på att gå illa redan under uppvärmningen när de visade grundstegen. Då snavade jag till och höll på att vricka foten (vet inte ens om det var samma fot) men det redde upp sig och jag tänkte då att det skulle just vara snyggt, att skada sig redan innan Zumba Marathon satte igång!

Eftersom jag inte tränat något annat än yoga under det här cancer-året tänkte jag ta det någorlunda lugnt igår och kände att jag får hänga med så gott jag kan. När man sedan står där och musiken spelas på hög volym är det väldigt svårt för mig att inte ryckas med. Jag körde på helt enkelt.

Efter marathon-passet skulle jag duscha och byta om på Fyrishov innan jag åkte hem. Det var första gången jag duschade med andra kvinnor, som inte är bröstcanceropererade. Jag hade inte tänkt på det innan men när jag klädde av mig i omklädningsrummet slog det mig att andra kanske skulle titta på mig och undra över ärret och att mina bröst har olika storlek. Det var en ny känsla och det kändes inte riktigt bekvämt. Jag försökte skyla mig så mycket det gick och duschade med ryggen åt de andra men tyckte ändå att det var ett par stycken som tittade, kanske var det bara inbillning.

Jag kände inte för att åka hem på en gång så jag åkte till Gränby Centrum och strosade runt där ett par timmar. Köpte lite färgglada sommar-toppar och en god Chai Latte som jag drack på väg hem. Jag kände mig öm i fötterna men det var ingen större fara. Det blev en lugn kväll i soffan.

Det var när jag vaknade som jag märkte att något var tokigt, jag kunde inte röra mig utan att det värkte i foten. Nu hoppas jag bara att det går över fort...

Zumba Marathon

Oj oj oj...nu värker mina fötter..

Jag har aldrig tidigare provat zumba som är så populärt nu. Jag läste i Uppsalatidningen att det idag skulle vara ett Zumba Madness Marathon på Fyrishov i Uppsala. Jag kände direkt att det ville jag vara med på!

Det skulle börja klockan två och hålla på ända till fem. Om man var nybörjare kunde man komma tjugo minuter innan för att testa på grundstegen och det gjorde jag.

Klockan två körde de igång musiken på hög volym och gymnastiksalen var full av människor, mest kvinnor. Min kompis Carina dök upp strax efter två och letade upp mig i vimlet.

Min kompis Carina

Det var nio olika instruktörer som turades om att köra några låtar var. Det var fullt ös från början. Jag kunde hänga med riktigt bra trots att jag inte kört zumba förut. Jag kände igen väldigt många steg både från aerobics och olika latindanser från kurser jag tagit när jag yngre. Men det var ju tjugo år sedan...

Det märktes att konditionen inte är vad den varit och jag blev dyblöt av svett men jag älskar att dansa och det var roligt att lära sig en massa nya steg. Vissa av instruktörerna var jättebra och spred massor av glädje och energi.

Allt var en salig blandning och kombination av salsa, samba, cumbia, merengue, reggaeton, lambada, magdans, afrikanskt och lite twist....

Vid halv fem kände både jag och Carina att orken tog slut. Då hade jag dansat nästan tre timmar, med korta pauser och energipåfyllning.

Jag blev verkligen inspirerad till att fortsätta med zumba!

(trots ömma fötter...:-) )

Min oas

Jag bor tre trappor upp, i en hörnlägenhet i jämnhöjd med trädtopparna. Det är så härligt på balkongen nu, svalorna har börjat flyga runt taknocken och då är sommaren nära. Väldigt mycket fågelkvitter nu!
Jag älskar att sitta i min hammock varma sommarkvällar och titta hur högt svalorna flyger (för att se om vädret blir bra dagen därpå..) Det är min oas.

När Tindra var mindre så läste vi ofta nattsaga ute på balkongen, sedan fick hon somna där till hammockens rofyllda gungande, liggandes under en filt. Jag satt kvar och läste en egen bok en stund och drack te. Riktigt avkopplande.

Tindra har varit sjuk med feber och huvudvärk några dagar så hon har varit hemma från skolan med mig. När hon är sjuk vill hon alltid sova i min säng, nära mig,...det är väldigt svårt för mig att sova då..särskilt när hon är febervarm..Inatt var hon ändå så pass bra att jag fick henne att sova i sitt eget rum.
Tyvärr hade jag svårt att somna och jag sov bara ett par timmar innan jag vaknade av en mardröm och hade efter det svårt att somna om igen. Tindra fick gå till skolan idag och det var inga problem att få upp henne imorse och hon kom iväg till bussen i god tid. Sedan gick jag och la mig igen och somnade väldigt fort.

När jag vaknade var klockan redan tio och jag masade mig upp..

Jag hade sagt till jobbet att jag kanske skulle komma in och jobba idag istället för igår, då jag var hemma med Tindra, men tänkte nu när jag vaknade så sent att jag behövde den här dagen för att komma ikapp mig själv. Torsdagarna är normalt min återhämtningsdag och bara för att jag inte har varit på jobbet så har jag ju inte varit "ledig".

Jag bestämde mig för att gå ut på en långpromenad i det fina vädret och det var riktigt skönt!

Tog lite bilder för att testa kameran i min nya telefon och skärpan blev ju riktigt bra!

Jag kom hem fem minuter innan Tindra kom hem från skolan och hann precis duka fram lite fika. Igår kväll gjorde jag en hallon/rabarberpaj som vi mumsade på.

Återbesök onkologen

Imorse hade jag mitt återbesök på onkologen inbokat kl. 9. Egentligen skulle jag haft ett återbesök i mars, fyra månader efter avslutad behandling men läkaren, en grek, som jag träffade i samband med att strålningen avslutades i november, tyckte tydligen att jag inte behövde något återbesök alls så han skrev in i min journal att jag skulle kallas om fem år!?

Jag visste ju enligt min vårdplan att jag skulle ha ett återbesök så jag gick bara och väntade...fick min kallelse till mammografi i mars och tänkte att de säkert inväntar svaret på den innan de kallar mig. Så blev det inte, jag fick bara ett brev hem som sa att mammografin såg normal ut. Då ringde jag för att kolla när jag skulle ha mitt återbesök och fick veta att det inte fanns något inplanerat.

Sedan fick jag snabbt en tid hos läkaren M som jag träffat ett par gånger. Problemet jag har med henne är att hon är så ung, ser ut som tjugofem och ger inte intryck av att ha så mycket erfarenhet. Flera gånger var hon tvungen att kolla upp saker med någon annan innan hon kunde svara mig på vissa frågor och jag fick inget stort förtroende för henne, tyvärr.
När jag fick den här tiden hos henne så velade jag fram och tillbaka ett par timmar innan jag beslutade mig för att avboka den och när jag gjorde det talade jag oxå om anledningen. Jag kände mig enormt modig som tänkte på vad jag ville och stod upp för det.

Jag väntade lite spänt på den nya kallelsen för att se vilken läkare jag skulle få ny tid hos. Jag har träffat några stycken, ett tag var det en ny läkare vid varje läkarbesök...Det är en brist på Akademiska Sjukhuset tycker jag, att man inte har samma läkare under hela behandlingstiden.

Alla har ju sin favorit bland läkarna och många i Bröstcancerföreningens grupp för yngre kvinnor, tycker bra om Doktor Greger. När vi i gruppen träffas och Greger kommer på tal är det alltid någon som suckar lite längtansfullt..;-) Jag har inte haft äran att träffa honom än så jag hoppades lite nu...men när kallelsen äntligen kom så hade jag fått tid hos Greken istället.

Jag har samlat på mig massor av frågor under den här långa väntetiden och jag hade med mig en lista för att inte glömma bort något när jag väl satt där. När jag tog fram den så log Greken och fnissade till lite grann. Vi gick igenom alla frågor en efter en och det var ett bra samtal.

Han undersökte mig men tyckte varken att mitt ryggonda eller mitt förändrade födelsemärke var något att gå vidare med men sa att jag skulle hålla koll ifall födelsemärket växte ytterligare.
Mitt opererade bröst har varit ömt och Greken sa att det var lite vätska runt ärret men att det förmodligen skulle ge med sig med tiden, ingen fara med det heller alltså.

Vi pratade även en hel del om biverkningar från Tamoxifen som jag ska äta i fem år. Det står att depression kan vara en biverkning men Greken sa att det är väldigt sällsynt. Däremot är det inte ovanligt att man mår som jag gör ett par månader efter avslutad behandling, när allt kommer ikapp en och man får tid att fundera på allt man gått igenom.

Hans råd var att göra saker som jag tycker är roliga och börja leva "som vanligt" igen.

Nästa återbesök skulle jag skulle få om 2 1/2 år..!

Fråga Doktorn

Idag var bloggerskan "Vimmelmamman" Lotta Gray med i programmet Fråga Doktorn på svt. Lotta drabbades av tjocktarmscancer 2008 och är småbarnsmamma. Jag tycker att det var en väldigt bra intervju med henne och hon sa mycket som jag kunde känna igen mig i, bl.a. att sonen varit hennes drivkraft att leva, att det inte funnits nåt alternativ, hon måste leva vidare för hans skull. Precis så har jag sagt om Tindra, mitt Allt.
Lotta berättar om ångesten, gråten, osäkerheten i väntan och rädslan att cancern kommer tillbaka.

http://svtplay.se/t/102774/fraga_doktorn

Ca 20 minuter in i programmet, en 10 minuter lång intervju. Programmet finns tillgängligt t.o.m. 22/6.

Perfektionist - javisst

Idag har jag en slappardag hemma..(vilket innefattar dammsugning, tvättstugan, disk och div. annan städning..puh..)..

Början av veckan ägnade jag en stor del av ledig tid till att läsa/redigera texten till den artikel jag tidigare nämnt, som kommer i tidningen Amelia här framöver. Det började med att två tjejer som är frilansande journalister och fotografer, Johanna och Pernilla, kom till yogagruppen på sjukhuset för några veckor sedan för att intervjua några där till en artikelserie om yoga som rehabilitering för cancerpatienter.

Jag blev en av dem som skulle intervjuas och jag träffade Johanna på ett fik en dag där vi satt och pratade i ett par timmar. Hon ställde frågor om min cancersjukdom, min behandling, hur det var att gå igenom allt som ensamstående mamma, hur Tindra reagerade och en massa annat. Johanna var verkligen engagerad och det var lätt att berätta om allting. Jag berättade även om en fantastisk sak som hänt under den här perioden och det var något som Johanna ville spinna vidare på. (Vad det är får man läsa om i Amelia!) Någon dag efter det att vi träffats ringde hon för att berätta att hon sålt in artikeln om mig till Amelia, något som vi båda tyckte var jätteroligt.

Sedan kom både Johanna och Pernilla hem till mig en förmiddag för att fortsätta intervjun och för att fotografera mig. Vi pratade på lika mycket då. Jag tänkte efteråt att det kändes som om jag bara pladdrade på helt ostrukturerat och förstod inte hur de skulle få ihop det till en bra artikel, men det är ju deras jobb...

När jag fick texten ville jag rätta till stavfel, vissa meningsbyggnadsfel och ta bort/lägga till ord och meningar och jag blev lite orolig att Johanna skulle ta illa upp och tycka att jag var överpetig men hon verkade bara bli glad för de ändringar jag gjorde. Jag fick den redigerade texten i retur men hittade även i den nya fel som jag då blev tvungen att skriva om..kändes lite jobbigt men samtidigt vill jag ju att det ska bli bra.

Än en gång gick det tydligt upp för mig att jag nog har vissa perfektionist-drag...

Jag insåg det egentligen först efter det att min bror Christoffer så fint påpekat det i sitt tal på min 40-årsfest. Det var bra att jag fick upp ögonen för det..då har jag nåt att jobba på..Tack lillebror!

Livet är för kort för att det hela tiden måste vara perfekt..lite dammtussar i hörnen visar bara att jag har roligare saker för mig än att städa, läste jag nån gång och jag ska nog anamma den filosofin lite mer...:-)


Det perfektionistiska går igen i mitt arbete. Det är nog mycket därför jag tycker om mitt jobb. Det är en "sjuk" tillfredsställelse när man lämnat ifrån sig en klar Årsredovisning till en revisor med förvissningen om att man har tittat på varenda siffra och bokstav och är säker på att allt är som det ska. Nog sjutton hittar de ändå allt som oftast något som ska rättas till...;-) Gör om - gör rätt!

Vårkväll i Uppsala

Fredag kväll på "Lingon" i Uppsala

Mammografi och paljetter

I torsdags hade jag min lediga dag och jag brukar ha den till återhämtning. Denna vecka kom min härliga vän Ulrika från Stockholm för att umgås lite. Vi hade tänkt ha lite picknick men vädret var inte jättebra så vi hoppade det och satte oss på en solig men blåsig uteservering istället. Det var ett tag sedan vi träffades bara vi två och det var skönt att kunna sitta och prata utan någon stress.
Efter lunchen strosade vi ett tag på stan och på eftermiddagen satte vi oss på bryggan längs Fyrisån och åt glass. En riktig heldag!

Vi pratade om än det ena och än det andra, bl.a. om vikten av att gå på mammografi. Även om just min bröstcancer inte syntes på varken mammografi eller ultraljud så är det ändå bara 3 % av alla som röntgas där det är så.
Ulrika berättade om en vän som sagt att hon inte ville gå på mammagrafi just för att hon inte ville veta om hon skulle ha bröstcancer och "nånting ska man ju ändå dö av".
Jag vill bara säga att det idag inte behöver vara en dödsdom och ju tidigare man upptäcker bröstcancer desto bättre chanser har man för att bli bra igen.
Ulrika sa till mig att jag verkligen var ett exempel på att man ju kan överleva och bli frisk!

Det var en mening som jag tänkte mer på senare. Det är nog så många ser på mig nu, att jag är "frisk" igen.
Jag har själv inte kommit dit än, att jag ser det så. Friskförklarad blir jag inte förrän om fem år, under förutsättning att jag klarat mig från återfall.

Tankar på återfall gnager i bakhuvudet hela tiden och det är jättesvårt att våga tro på en lång frisk framtid.
Just nu försöker jag ta en dag i taget och planerar inte så mycket framåt.

Idag har jag varit tillsammans med min kompis Carina, som ville gå på loppisen på Vaksala Torg. Även om jag gillar loppisar så tycker jag att just Vaksala är lite för rörig och stökig men jag gick med som sällskap. Hade inte tänkt köpa nåt men det var ju svårt  :-)   Köpte lite rabarber, ett armband, en yoga-dvd och en hemsk guldpaljett-kjol åt Tindra (för 10 kr), som jag tänkte att hon kan ha när hon leker artist..!

Efter loppisen behövde vi sitta ner och vila, vi hade tur och hittade ett par lediga stolar i solen på Wayne`s coffee där vi satt och fikade nån timme innan vi shoppade vidare på stan.

När jag satt och väntade på bussen hem värkte min rygg enormt mycket av allt promenerande och jag längtade hem till min hammock...
Det kom en något överviktig kvinna till samma busshållplats och hon blängde på mig precis som om hon ville att jag skulle ge henne min plats på bänken. Jag kände hur arg jag blev inombords, det syns ju inte på mig att jag har problem med ryggvärk. Ska jag behöva ha en lapp i pannan för att en sittplats ska vara berättigad??

Min radio-debut

I samband med Rosa Bandet-galan förra året 28 oktober 2010, blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att ställa upp på en kort intervju i Radio Uppland P4.

Eftersom jag tycker att det är roligare att säga Ja än Nej och alltid är pigg på att prova nya saker så ställde jag upp. Jag såg det som en utmaning för jag blev ordentligt nervös. Och det var tuuur att det var radio och inte tv för jag var alldeles knallröd i ansiktet och på halsen när jag klev ut ur studion efter intervjun!

Det är många som frågar var man kan lyssna på inslaget och i samband med att Bröstcancerföreningen i Uppsalas hemsida nu uppdateras så fick jag leta fram länken till radiointervjun.

 http://www.brostcancerforeninguppsalalan.dinstudio.se/text1_13.html

Under fliken Unga Kvinnor. Sedan längre ner på sidan under Övrigt.

Rubrik på Radio Uppland P4 ;  "Jag har bestämt mig för att jag ska fixa det här"

Humanity-armband

Jag har äntligen gjort slag i saken efter att ha sneglat länge på de läckra armbanden från Humanity. Jag köpte nyligen ett vitt men de finns i många olika färger.

Humanity grundades 2007 med mål att göra skillnad. De viktigaste budskapen för märket stavas Rättvisa och Hjälpsamhet. Det finns redan samarbeten med ett flertal ideella organisationer och 25% av försäljningsintäkterna skänks till välgörenhet. Bland annat så byggs det skolor i Indien för att eftersträva något som de flesta inte har tillgång till nämligen Utbildning. En ideologi där någon inte kan göra allt, men alla kan göra något. ”Humanity, it´s for everyone. And, You ...can make a difference.”

Just nu går en del av bidragen till Stiftelsen Min Stora Dag, som uppfyller svårt sjuka barns önskedrömmar.

Varumärket "Humanity" har blivit stämda av jeansmärket "Citizens of Humanity" i USA och efter en lång process dessvärre förlorat.

Armbanden kommer dock att fortsätta tillverkas, fast under namnet ”Good works”.

Jag köpte mitt armband på Cameo i Uppsala men de finns att köpa hos flera återförsäljare och såklart på nätet.

Ingefärs-smoothie

Igår kväll skulle jag läsa/redigera en text för en artikel som kommer i Amelia nån gång framöver. Journalisten Johanna Stenius hade skickat över texten innan helgen och bad mig komma med synpunkter innan hon skulle lämna in den till tidningen.

Innan jag satte mig ner för att läsa artikeltexten så gjorde jag iordning en smarrig smoothie;

3-4 apelsiner
1 lime
1 msk riven färsk ingefära
2 msk flytande honung
4 dl vaniljyoughurt

Pressa frukterna och mixa saften med ingefära, honung och youghurt så att det blir skummigt.
(Räcker till två stycken)

Så gott! Jag har blivit helt såld på ingefära...

...därför kunde jag heller inte motstå att prova den här chokladkakan...



Super-smarrig!



Vår Eurovision-resa till Oslo

Igår kväll var det dags för Eurovision Song Contest igen, denna gång från Düsseldorf, Tyskland eftersom Lena vann i Oslo förra året.

Tindra och jag var där i Oslo och upplevde allt på plats och det var en fantastisk upplevelse!

En dag när vi kom hem låg det ett brev från Aftonbladet på hallgolvet och när jag öppnade det låg det två biljetter inuti och ett brev; "GRATTIS!" Du har vunnit två biljetter till Eurovision Song Contest i Oslo!

Jag kunde knappt tro det och Tindra blev alldeles uppspelt och började hoppa upp och ner. Jag kom inte ens ihåg att jag hade deltagit i någon tävling...

Jag hade nyligen påbörjat min första cytostatikakur och funderade på hur det skulle funka att åka iväg till Norge men bestämde mig för att det var en "once in a lifetime-experience" för Tindra och att det skulle vara kul att uppleva det med henne.

Jag bokade ett Scandic-hotell i närheten av arenan och när lördagen den 29 maj kom så packade vi in lite bagage i Golfen och drog iväg på bilutflykt..
Det kändes lite tråkigt att inte Anna Bergendahl hade gått vidare från semifinalen men vi tyckte ändå att det skulle bli kul att få uppleva hela showen.

Bilresan blev minnesvärd, först hamnade vi mitt i ett riktigt läskigt oväder med åska, störtregn, hagel och blixtar. Tindra satt o sög på tummen i baksätet med tårarna väldigt nära och jag var så superkoncentrerad på att inte köra av vägen samtidigt som jag höll masken för Tindra att det inte var någon fara...jag var egentligen skiträdd!

När vi sedan kommit en bit in i Norge och jag hade lugnat ner mig så var vi bara sekunden från att köra på en älg...som tur var så körde jag inte mer än 60-70 så jag hann tvärbromsa..annars hade det smällt.

Vi åt en snabb middag och gjorde oss i ordning innan vi åkte taxi till arenan i närheten. Väl där så var det folkfest utanför! Jättehärlig stämning och en massa människor i patriotiska utstyrslar (vi oxå). Vi blev intervjuade av en norsk dagstidningsjournalist som bl.a. undrade hur det kändes att inte Anna Bergendahl hade gått vidare till finalen.

Igår kväll innan Eurovision startade så var det en dokumentär, K Special om Eurovisions hemligheter. Jag hade tv:n på och satt i soffan och slötittade på det i väntan på att riktiga Eurovision skulle starta. De hade filmat en hel del från förra årets tävling i Norge och de intervjuade människor utanför arenan...en halvtimme in i programmet ser jag plötsligt att Tindra smyger upp i högra hörnet med sin svenskflagga..! Det såg så komiskt ut..man ser att hon verkligen vill synas i kameran och hon går i sidled medan jag föser henne framåt och stirrar rakt fram. Vi syntes bara ett par sekunder men det var lite roligt!

Tindra och jag hade en fantastisk kväll även om den blev lite lång för henne. Jag föreslog att vi skulle åka till hotellet och se själva omröstningen på tv men Tindra ville absolut vara kvar ända till slutet. När Lena sjöng sin vinnarlåt smet vi ut och kom ganska fort iväg med en taxi. Det tog inte mer än fem minuter från det att vi kommit till hotellrummet innan Tindra sov!

Själv satte jag igång med att försöka reda ut mitt trassliga hår..Det hade klumpat ihop sig av hårsprejen och jag upptäckte det först när jag gick på toaletten vid tio-tiden, det såg inte riktigt klokt ut och jag undrade vad de personer som satt bredvid oss inne på arenan tänkte..
Jag hade börjat med cytostatikan 2 1/2 vecka innan och jag visste att håret skulle ramla av, något jag var lite rädd inför. På något sätt måste mitt hår ha reagerat på hårsprejen den här kvällen och när jag borstade det på hotellrummet fastnade nästan hälften av mitt hår på borsten..

När vi kom hem fick Tindra klippa av resterna av mitt hår till axelkort och hon tyckte att det var roligt att få leka frisör!

Kör-för-alla-konsert på Cirkus

Så var den då äntligen här, den stora konsert-dagen!

Hela terminen med Kör-för-alla-kören har vi övat in olika sånger med siktet på denna dag.

Caroline (af Ugglas) bjuder varje termin in en känd artist som ska uppträda med kören på en konsert, där hela intäktsbeloppet skänks till Stockholms Stadsmission. Det är tre konserter efter varandra eftersom Caroline leder tre stycken Alla-kan-sjunga/Kör-för-alla-körer, en i Uppsala och två i Stockholm. Det beräknade vinstbeloppet för dessa koncerter ligger på ca 700 000 som oavkortat ska gå till Stadsmissionens barn-och ungdomsgrupp. Jag tycker det är så hedersvärt av Caroline och hennes man Heinz att ordna detta varje år.

Denna gång var det Martin Stenmark som hade bjudits in och jag gillar många av hans låtar så jag har sett fram emot den här dagen.
Därför var det ju så typiskt att jag råkade få en dunderförkylning just denna vecka...har försökt kurera mig med alla möjliga huskurer och var ganska pigg imorse men ändå inte helt okej i halsen.

Tindra och jag hämtade upp Fia, min kompis och Tindras gudmor, i Upplands Väsby och sedan åkte vi in till Stockholm. Vi snurrade runt ett tag och letade parkering men vi var ute i så god tid så jag blev aldrig stressad över det. Det var en härlig dag, ganska soligt, och vi promenerade till Djurgården i lugn och ro. Vi gick och pratade lite om kändisar (Tindra är i den åldern..) och rätt var det var kom Peter "Foppa" Forsberg joggandes förbi oss, det var lite kul!

Eftersom jag skulle vara på plats en halvtimme före de andra som var gäster, skiljdes vi åt utanför Cirkus och jag gick in. Det var redan massor av folk från kören där och jag försökte hitta mina körkompisar Barbara och Anna-Greta men såg dem ingenstans. Jag hittade i alla fall en bra plats längst fram på den trappstegs- byggda scenen där den svarta stämman (grundstämman) som jag är med i skulle stå. Framför oss på scengolvet stod de olika ljusa stämmorna och mansgruppen.

Vi skulle vara klädda utifrån vilken stämma vi sjunger i så vi i den svarta stämman skulle alltså ha svart/vita kläder på oss och sedan har vi en röd, en guld/brun och en blå stämma. Vi är ca 400 personer totalt i Uppsalakören.

Precis till vänster om oss kunde man se bakom kulisserna och när jag tittade dit såg jag Martin Stenmark stå där helt plötsligt. Han stod helt avslappnat och drack kaffe. Vi hade inte ens börjat sjunga upp så jag hoppade ner från scenen och gick ut till Martin, presenterade mig och sa att jag tyckte det här skulle bli jätteroligt! Jag fick en kram och sedan frågade jag om jag kunde få ta ett kort med honom.




Rätt mysigt!

Vi hade övat in elva sånger, varav två Martin-låtar; 7-milakliv och 100 år från nu (Blundar). Förutom dem så sjöng vi bl.a. Snälla Snälla med Caroline, Waka Waka, Raising my Family, Summertime. Som extranummer sjöng vi We will Rock You och då dök Tina Leijonberg upp som en överraskning och sjöng med oss! (Hon spelade med i den musikalen som gick just på Cirkus)

Det var jätteroligt och det kändes verkligen bra, mitt halsonda märktes inte så mycket. Det gick alldeles för fort, jag hade kunnat köra några låtar till. När jag kom ut från sceningången efteråt stod Tindra där och väntade på mig, hon kastade sig om halsen på mig och sa att jag var jättebra! Hon hade sett mig väldigt tydligt från sin plats.

Jag hittade mina körkompisar  i minglet där utanför och vi bestämde oss för att gå och äta glass tillsammans innan vi åkte hem.

Tindra med gudmor Fia



Mamma och dotter



Ingefärs-te

Idag har jag haft en underbar arbetsfri dag och barnfri kväll med mycket vila. Jag är dunderförkyld så det har varit skönt att vara ledig idag.

Jag har haft tvättstugan och mellan tvättarna har jag suttit i hammoken på min balkong. Njutit av solen, värmen  (trodde det skulle regna idag..) och gott te. Jag har börjat göra en egen dryck av färsk ingefära som jag småhackar och så häller jag på varmt vatten och lite honung, det är verkligen jättegott! Jag inbillar mig att det är nyttigt oxå...kanske botar det förkylningen lite grann, har hört att ingefära ska göra det.

Med posten idag kom både Damernas Värld och Escape 360* (ett resemagasin) så det var helt perfekt timing för min vilodag. Jag blir alltid sugen på att resa någonstans när jag läser olika resetidningar. Idag fastnade jag för en volontärresa till Brasilien, där man kunde få jobba på ett barnhem, måste kolla upp det.

Min "yoga"-kompis Anna-Greta ringde nyss och frågade om jag skulle gå på kören ikväll men eftersom jag är så förkyld stannar jag hemma..fast det är sista repet inför koncerten som vi ska ha på Cirkus på lördag. Jag får öva lite hemma istället..