Det har hänt nåt med min högerfot under natten...jag har så ont att jag knappt kan gå på den.
Jag märkte ingenting utav det igår kväll, då var jag bara lite öm på "trampdynorna" efter allt zumba-dansande.
Det höll faktiskt på att gå illa redan under uppvärmningen när de visade grundstegen. Då snavade jag till och höll på att vricka foten (vet inte ens om det var samma fot) men det redde upp sig och jag tänkte då att det skulle just vara snyggt, att skada sig redan innan Zumba Marathon satte igång!
Eftersom jag inte tränat något annat än yoga under det här cancer-året tänkte jag ta det någorlunda lugnt igår och kände att jag får hänga med så gott jag kan. När man sedan står där och musiken spelas på hög volym är det väldigt svårt för mig att inte ryckas med. Jag körde på helt enkelt.
Efter marathon-passet skulle jag duscha och byta om på Fyrishov innan jag åkte hem. Det var första gången jag duschade med andra kvinnor, som inte är bröstcanceropererade. Jag hade inte tänkt på det innan men när jag klädde av mig i omklädningsrummet slog det mig att andra kanske skulle titta på mig och undra över ärret och att mina bröst har olika storlek. Det var en ny känsla och det kändes inte riktigt bekvämt. Jag försökte skyla mig så mycket det gick och duschade med ryggen åt de andra men tyckte ändå att det var ett par stycken som tittade, kanske var det bara inbillning.
Jag kände inte för att åka hem på en gång så jag åkte till Gränby Centrum och strosade runt där ett par timmar. Köpte lite färgglada sommar-toppar och en god Chai Latte som jag drack på väg hem. Jag kände mig öm i fötterna men det var ingen större fara. Det blev en lugn kväll i soffan.
Det var när jag vaknade som jag märkte att något var tokigt, jag kunde inte röra mig utan att det värkte i foten. Nu hoppas jag bara att det går över fort...
Jag märkte ingenting utav det igår kväll, då var jag bara lite öm på "trampdynorna" efter allt zumba-dansande.
Det höll faktiskt på att gå illa redan under uppvärmningen när de visade grundstegen. Då snavade jag till och höll på att vricka foten (vet inte ens om det var samma fot) men det redde upp sig och jag tänkte då att det skulle just vara snyggt, att skada sig redan innan Zumba Marathon satte igång!
Eftersom jag inte tränat något annat än yoga under det här cancer-året tänkte jag ta det någorlunda lugnt igår och kände att jag får hänga med så gott jag kan. När man sedan står där och musiken spelas på hög volym är det väldigt svårt för mig att inte ryckas med. Jag körde på helt enkelt.
Efter marathon-passet skulle jag duscha och byta om på Fyrishov innan jag åkte hem. Det var första gången jag duschade med andra kvinnor, som inte är bröstcanceropererade. Jag hade inte tänkt på det innan men när jag klädde av mig i omklädningsrummet slog det mig att andra kanske skulle titta på mig och undra över ärret och att mina bröst har olika storlek. Det var en ny känsla och det kändes inte riktigt bekvämt. Jag försökte skyla mig så mycket det gick och duschade med ryggen åt de andra men tyckte ändå att det var ett par stycken som tittade, kanske var det bara inbillning.
Jag kände inte för att åka hem på en gång så jag åkte till Gränby Centrum och strosade runt där ett par timmar. Köpte lite färgglada sommar-toppar och en god Chai Latte som jag drack på väg hem. Jag kände mig öm i fötterna men det var ingen större fara. Det blev en lugn kväll i soffan.
Det var när jag vaknade som jag märkte att något var tokigt, jag kunde inte röra mig utan att det värkte i foten. Nu hoppas jag bara att det går över fort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar