Imorse hade jag mitt återbesök på onkologen inbokat kl. 9. Egentligen skulle jag haft ett återbesök i mars, fyra månader efter avslutad behandling men läkaren, en grek, som jag träffade i samband med att strålningen avslutades i november, tyckte tydligen att jag inte behövde något återbesök alls så han skrev in i min journal att jag skulle kallas om fem år!?
Jag visste ju enligt min vårdplan att jag skulle ha ett återbesök så jag gick bara och väntade...fick min kallelse till mammografi i mars och tänkte att de säkert inväntar svaret på den innan de kallar mig. Så blev det inte, jag fick bara ett brev hem som sa att mammografin såg normal ut. Då ringde jag för att kolla när jag skulle ha mitt återbesök och fick veta att det inte fanns något inplanerat.
Sedan fick jag snabbt en tid hos läkaren M som jag träffat ett par gånger. Problemet jag har med henne är att hon är så ung, ser ut som tjugofem och ger inte intryck av att ha så mycket erfarenhet. Flera gånger var hon tvungen att kolla upp saker med någon annan innan hon kunde svara mig på vissa frågor och jag fick inget stort förtroende för henne, tyvärr.
När jag fick den här tiden hos henne så velade jag fram och tillbaka ett par timmar innan jag beslutade mig för att avboka den och när jag gjorde det talade jag oxå om anledningen. Jag kände mig enormt modig som tänkte på vad jag ville och stod upp för det.
Jag väntade lite spänt på den nya kallelsen för att se vilken läkare jag skulle få ny tid hos. Jag har träffat några stycken, ett tag var det en ny läkare vid varje läkarbesök...Det är en brist på Akademiska Sjukhuset tycker jag, att man inte har samma läkare under hela behandlingstiden.
Alla har ju sin favorit bland läkarna och många i Bröstcancerföreningens grupp för yngre kvinnor, tycker bra om Doktor Greger. När vi i gruppen träffas och Greger kommer på tal är det alltid någon som suckar lite längtansfullt..;-) Jag har inte haft äran att träffa honom än så jag hoppades lite nu...men när kallelsen äntligen kom så hade jag fått tid hos Greken istället.
Jag har samlat på mig massor av frågor under den här långa väntetiden och jag hade med mig en lista för att inte glömma bort något när jag väl satt där. När jag tog fram den så log Greken och fnissade till lite grann. Vi gick igenom alla frågor en efter en och det var ett bra samtal.
Han undersökte mig men tyckte varken att mitt ryggonda eller mitt förändrade födelsemärke var något att gå vidare med men sa att jag skulle hålla koll ifall födelsemärket växte ytterligare.
Mitt opererade bröst har varit ömt och Greken sa att det var lite vätska runt ärret men att det förmodligen skulle ge med sig med tiden, ingen fara med det heller alltså.
Vi pratade även en hel del om biverkningar från Tamoxifen som jag ska äta i fem år. Det står att depression kan vara en biverkning men Greken sa att det är väldigt sällsynt. Däremot är det inte ovanligt att man mår som jag gör ett par månader efter avslutad behandling, när allt kommer ikapp en och man får tid att fundera på allt man gått igenom.
Hans råd var att göra saker som jag tycker är roliga och börja leva "som vanligt" igen.
Nästa återbesök skulle jag skulle få om 2 1/2 år..!
Jag visste ju enligt min vårdplan att jag skulle ha ett återbesök så jag gick bara och väntade...fick min kallelse till mammografi i mars och tänkte att de säkert inväntar svaret på den innan de kallar mig. Så blev det inte, jag fick bara ett brev hem som sa att mammografin såg normal ut. Då ringde jag för att kolla när jag skulle ha mitt återbesök och fick veta att det inte fanns något inplanerat.
Sedan fick jag snabbt en tid hos läkaren M som jag träffat ett par gånger. Problemet jag har med henne är att hon är så ung, ser ut som tjugofem och ger inte intryck av att ha så mycket erfarenhet. Flera gånger var hon tvungen att kolla upp saker med någon annan innan hon kunde svara mig på vissa frågor och jag fick inget stort förtroende för henne, tyvärr.
När jag fick den här tiden hos henne så velade jag fram och tillbaka ett par timmar innan jag beslutade mig för att avboka den och när jag gjorde det talade jag oxå om anledningen. Jag kände mig enormt modig som tänkte på vad jag ville och stod upp för det.
Jag väntade lite spänt på den nya kallelsen för att se vilken läkare jag skulle få ny tid hos. Jag har träffat några stycken, ett tag var det en ny läkare vid varje läkarbesök...Det är en brist på Akademiska Sjukhuset tycker jag, att man inte har samma läkare under hela behandlingstiden.
Alla har ju sin favorit bland läkarna och många i Bröstcancerföreningens grupp för yngre kvinnor, tycker bra om Doktor Greger. När vi i gruppen träffas och Greger kommer på tal är det alltid någon som suckar lite längtansfullt..;-) Jag har inte haft äran att träffa honom än så jag hoppades lite nu...men när kallelsen äntligen kom så hade jag fått tid hos Greken istället.
Jag har samlat på mig massor av frågor under den här långa väntetiden och jag hade med mig en lista för att inte glömma bort något när jag väl satt där. När jag tog fram den så log Greken och fnissade till lite grann. Vi gick igenom alla frågor en efter en och det var ett bra samtal.
Han undersökte mig men tyckte varken att mitt ryggonda eller mitt förändrade födelsemärke var något att gå vidare med men sa att jag skulle hålla koll ifall födelsemärket växte ytterligare.
Mitt opererade bröst har varit ömt och Greken sa att det var lite vätska runt ärret men att det förmodligen skulle ge med sig med tiden, ingen fara med det heller alltså.
Vi pratade även en hel del om biverkningar från Tamoxifen som jag ska äta i fem år. Det står att depression kan vara en biverkning men Greken sa att det är väldigt sällsynt. Däremot är det inte ovanligt att man mår som jag gör ett par månader efter avslutad behandling, när allt kommer ikapp en och man får tid att fundera på allt man gått igenom.
Hans råd var att göra saker som jag tycker är roliga och börja leva "som vanligt" igen.
Nästa återbesök skulle jag skulle få om 2 1/2 år..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar