Idag hade jag en ny tid hos kuratorn och vi bestämde förra gången att jag skulle ta med Tindra på det här samtalet.
Det har inte varit lätt att få Tindra att prata om hur hon känner och upplever allt det här med min sjukdom. Så fort man börjar ta upp det med henne så sluter hon sig som en mussla och tittar ner i golvet.
Jag har försökt få en samtalskontakt åt henne via onkologen på sjukhuset men de har tyvärr inte kunnat erbjuda det. De hänvisar till skolkurator eller BUP. Det är en stor brist inom sjukvården, tycker jag. Man har stödgrupper för vuxna anhöriga men ingenting för barnen i familjer som drabbas av cancer, pga dåliga resurser i landstinget.
Jag fick ett förslag som jag provade och det var att kontakta sjukhusprästerna. Nu slumpade det sig så att den präst som det blev, Kerstin, var samma präst som vigde mig och min ex-man och även döpte Tindra. Vi bokade ett möte för fika och samtal mellan Kerstin, Tindra och mig. Så länge vi fikade och pratade allmänt gick det bra och vi hade med oss lite foton från dopet som vi tittade på. Efter ett tag så började Kerstin prata lite smått om att när en förälder blir sjuk så kan man uppleva det som väldigt jobbigt osv..det var som att vända på en hand, Tindras beteende blev helt tvärtom, hon flamsade och var inte kontaktbar längre. Det kändes som att det inte var någon idé att fortsätta den kontakten..
Den här nya kuratorn har jag kommit i kontakt med via vårdcentralen och husläkaren. Hon heter Elisabeth och är en lugn och snäll men bestämd "dam" i 50-årsåldern. Tindra trodde att hon skulle följa med idag och bara lyssna när Elisabeth och jag pratade men så blev det inte. Elisabeth vände sig direkt till Tindra och pratade bara med henne, berättade lite om vad vi har pratat om gångerna innan och hur normalt det är att känna som jag gör när behandlingarna tar slut. Tindra lyssnade och svarade på frågor om hur hon kände och tänkte och var lugn under hela samtalet.
Elisabeth frågade om Tindra hade lust att komma någon mer gång och prata med henne och till min förvåning sa hon faktiskt Ja. Det känns oerhört bra för mig att Tindra oxå fick sådant förtroende för Elisabeth och nu har vi nästa samtalstid om ett par veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar