Dottern kom hem från en helg med pappa och hade en stor nyhet : hon ska bli storasyster för andra gången! Hon var överlycklig. :-)
Om allt går som det ska så blir tillökningen i den andra familjen i slutet av juni. Jag har känt på mig att det varit på gång och även noterat att pappans sambo lagt på sig några kilo men det kan man ju inte säga.
Jag har frågat några gånger om de inte ska ha fler barn snart men han har hela tiden sagt att han inte vill ha fler, att det räcker med de två barn de har.
Nu när jag pratade med honom i telefon och gratulerade sa jag ; 3-barnsfar minsann!
Ja, vem hade kunnat tro det? svarade han och fortsätter; Jag som inte ens gillar barn...
Det är ju bra förutsättningar för ett harmoniskt familjeliv..
Tindra frågade sin lillebror, 4 1/2 år, vad han tyckte om att bli storebror och fick svaret; "Inte helt perfekt".
Lite gulligt svar tycker jag, och ärligt.
Tindra har lite svårt med gränserna mellan hennes två familjer, hon vill helst att vi ska vara ett stort kollektiv. Hon berättar gärna om alla detaljer och ser inte att jag kanske inte är så intresserad av att höra allt. Hon frågar mig om jag har några namnförslag till den nya bebben och ger sig inte när jag säger att det är något som hennes pappa och sambo får bestämma.
Det påminner mig om när Tindras lillebror kom till världen och vi fick samtalet från sjukhuset. Tindra hade önskat sig en lillasyster och när hon hörde att det blev en lillebror istället, lämnade hon bara över telefonluren till mig och började gråta.
Jag frågade förstås vad de tänkte döpa sonen till och Daniel svarade att de funderade på Tim. Jag blev jätteupprörd när han sa det, för det var "mitt" pojknamn som jag hade som förslag på den tiden när han och jag väntade barn. Då tyckte han inte att det var ett bra namn men nu skulle det passa ihop med Tindra, sa han.
Nu tror jag inte att han hade sagt till nya sambon att det var mitt namnförslag men hon hörde ju vår något högljudda diskussion och sedan fick sonen heta något annat.
Om allt går som det ska så blir tillökningen i den andra familjen i slutet av juni. Jag har känt på mig att det varit på gång och även noterat att pappans sambo lagt på sig några kilo men det kan man ju inte säga.
Jag har frågat några gånger om de inte ska ha fler barn snart men han har hela tiden sagt att han inte vill ha fler, att det räcker med de två barn de har.
Nu när jag pratade med honom i telefon och gratulerade sa jag ; 3-barnsfar minsann!
Ja, vem hade kunnat tro det? svarade han och fortsätter; Jag som inte ens gillar barn...
Det är ju bra förutsättningar för ett harmoniskt familjeliv..
Tindra frågade sin lillebror, 4 1/2 år, vad han tyckte om att bli storebror och fick svaret; "Inte helt perfekt".
Lite gulligt svar tycker jag, och ärligt.
Tindra har lite svårt med gränserna mellan hennes två familjer, hon vill helst att vi ska vara ett stort kollektiv. Hon berättar gärna om alla detaljer och ser inte att jag kanske inte är så intresserad av att höra allt. Hon frågar mig om jag har några namnförslag till den nya bebben och ger sig inte när jag säger att det är något som hennes pappa och sambo får bestämma.
Det påminner mig om när Tindras lillebror kom till världen och vi fick samtalet från sjukhuset. Tindra hade önskat sig en lillasyster och när hon hörde att det blev en lillebror istället, lämnade hon bara över telefonluren till mig och började gråta.
Jag frågade förstås vad de tänkte döpa sonen till och Daniel svarade att de funderade på Tim. Jag blev jätteupprörd när han sa det, för det var "mitt" pojknamn som jag hade som förslag på den tiden när han och jag väntade barn. Då tyckte han inte att det var ett bra namn men nu skulle det passa ihop med Tindra, sa han.
Nu tror jag inte att han hade sagt till nya sambon att det var mitt namnförslag men hon hörde ju vår något högljudda diskussion och sedan fick sonen heta något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar